UEM Samokov Bulgarien

 

 

Nu såhär några dagar efter hemkomsten så har vi alla landat och nu ska ni få höra vilken fantastisk vecka vi var med om.

 

Det började redan måndag kväll då Emma, Linnea, Tilda och Annelie checkade in på Hotell Ekström i Malmö. Ett fint 2-stjärnigt hotell som bjöd på spagetti och köttfärssås och övernattning på luftmadrass. Bättre start kunde vi inte få.

 

04:15 ringde klockan och begav oss mot tåget. Nellie hoppade på i Hyllie och hade på sig en förskräcklig hatt som senare under veckan skulle ge oss flera nya kompisar.

På kastrup mötte vi upp Rut och Johanna och en stor supporterskara.

 

Piloten under första flygturen var imponerad över att få flyga det svenska ungdomslandslaget och var ute och pratade med oss.

 

Hela resan gick bra, framförallt för Nellie som lyckades sova i stort sett hela vägen.

Framme i Sofia mötte Bulgariska bussgubbar upp oss som skulle köra oss till hotellet. De frågade Jossan var våra coacher var någonstans. Jossan försökte se lite äldre ut och berättade att hon faktiskt var coach, sen kom Annelie och styrde upp situationen.

 

Ackrediteringen var över på 20 minuter, enda missödet var när den bulgariska mannen frågade Jossan vilken viktklass hon skulle gå i. Återigen försökte Jossan se äldre ut och berättade att hon faktiskt var coach.

Vi fick bo på det finaste hotellet, med både pool & bastu. Och wifi i lobbyn till allas stora glädje.

 

På eftermiddagen åkte vi till hallen, tränade ett lättare pass, och kontrollerade vikten. Vi tränare njöt riktigt i den varma och svettiga hallen. Tjejerna var så laddade, trots seg flygresa studsade de runt och hann inte landa på mattan förrän de var uppe igen. Det här kommer bli bra, konstaterade vi då.

 

Och bra blev det!

 

Rut, Linnea och Nellie brottades under första tävlingsdagen.

Rut som var magsjuk under natten var lite seg under morgonen. Försökte äta och fick i sig resorb. Trots magsjukan vann Rut första matchen komfortabelt mot en finska. I andra matchen vände Rut underläge till överläge i en situation och tog ledningen med 2-0. Sen blir Rut lite för stillastående i parterr och fastnade med armen och åkte på fall. Som mästerskapsdebutant är man där för att samla sig erfarenheter. Givetvis är det extra trevligt att få med sig medalj hem, men vi lär också för framtiden. Rut lät inte magsjukan störa henne utan brottades bra i båda sina matcher. Till hösten kommer Rut börja på brottargymnasium och utvecklingskurvan kommer gå fort spikrakt uppåt.

 

Linnea som fick en rumänska i första matchen inledde offensivt men lyckades inte riktigt fullfölja situationerna hela vägen ut och fick inte med sig några poäng. Rumänskan hade en vass kvarn som hon slog från knä, och här plockade hon poäng. Linnea reducerade till 3-6 men kom inte närmare trots hög press i slutet. 30 sekunder till på matchen och jag tror Linnea hade plockat 4 poäng till. Linnea som var med på EM även förra året bidrar med lugn i gruppen, att ha gjort ett mästerskap innan gör att man mer kan fokusera på brottningen och inte vara så nervös över saker runt omkring.

 

Nellie, som ni säkert redan vet kom hem med en superfin silvermedalj. Som en maskin gick hon igenom de tre första matcherna och släppte inte en poäng. Efter vinsten mot polskan i semi grät både Jossan och Annelie en skvätt innan vi började ladda för kvällens final. Nellie var taggad och det fullkomligt sken om hela laget. Vi hördes nog mest i bussen på väg tillbaka till hotellet.

Att det sen blev förlust i finalen kan vi leva med. Ryskan var ett monster och Nellie slet som ett djur och gjorde vad hon kunde. Vi firade som om det vore ett guld. Medan ryskan hade ett stoneface trillade det glädjetårar på flera i det svenska laget!

 

Vi firade Nellie genom att kasta oss över henne, ett stortkramkalas! Detta förevigades såklart att samtliga fotografer som fanns i hallen!

 

På kvällen höll Nellie tacktal och vi åt middag! Nellie förtjänade efterrätt såklart.

 

Det är oerhört kul att se vad Nellies prestation och medalj gjorde för de tre tjejerna kom skulle brottas dagen efter. Vem vill inte vara med om den här känslan och upplevelsen?

 

Tjejerna som skulle brottas gick och la sig, vi andra firade med att instagramma upp medaljbilder och spelade några omgångar kort. Till sist stod vi inte ut med en oduschad Nellie i soffan utan gick och la oss och laddade inför morgondagen.

 

Tre pigga tjejer satt redan vid frukosten när vi kom ner. Idag var vi alla medaljsugna!

 

Tilda brottades först och fullkomligt körde över en bulgariska och vann på fall. I andra matchen väntade en fransyska. Tilda, som landslagsdebuterade, var såklart nervös. Nervositeten blir lätt mjölksyra och det sätter sina spår när det blir tighta matcher. Fransyskan tog ledningen och bommade sen igen matchen. Vi är så imponerade av Tilda, både på och utanför mattan. Att komma till ett landslag som helt ny, där 4 tighta skånetjejer och Rut, som har varit med ett tag är med, och smälter in direkt. Tilda imponerade på oss ledare under sista kvällen också, mer om det senare.

 

Johanna mötte meriterat motstånd och pressade den ukrainska tjejen ordentligt. Vi alla vet att Johanna är grym, men såhär grym hade vi kanske inte anat!

Med 45 sekunder kvar leder Johanna över ukrainskan med både VM och EM-medaljer. Till sist förlorar Johanna med 3-6. Men vilken match. I återkvalet får Johanna ge sig mot en moldavisk tjej. Möter alltså 2:an och 3:an i klassen, revanchen kommer i Dormagen. Va så säkra!

 

Sen var det dags för Emma, som även hon mötte en bulgariska. Det var nästan synd om de bulgariska tjejerna som fick stöta på de svenska maskinerna redan i första omgången. Precis som Tilda gick Emma fram som en ångvält och stod för ett av tävlingens snyggaste kast i matchen. Ett sus kom från läktaren! 13-1 till Emma innan första perioden var slut. I andra matchen dök Emma, behöll benet och vann på fall. I verkligheten var det kanske inte riktigt så lätt som det låter här. I semifinalen väntade en vass fransyska som för dagen var ett strå vassare, nästa gång har vi en annan taktik. Innan bronsmatchen var vi alla förväntansfulla. Skulle vi få uppleva samma glädjerus som dagen innan? Skulle det bli en ny hög på mattan? Nya glädjetårar och medaljtal?

Nu blev det tyvärr förlust för Emma men så här i efterhand tror jag att Emma är ganska nöjd med mästerskapet ändå, även om en medalj stod högt på hennes önskelista.

 

Innan Emmas bronsmatch fick vi återigen ett bevis på hur unga och snygga(?) vi ledare är. Killarnas hejarklack hade kommit till hallen. De frågar oss ledare hur det har gått och vi berättar om Nellie silver och Emmas kommande bronsmatch. Sen vänder sig en herre till Annelie och frågar: ”Hur hur det gått för dig då?” Annelie försöker se lite äldre ut och berättar att hon är coach. Josssan står bredvid och är nöjd över att det inte bara är hon som ser jämngammal ut med de aktiva!

 

På kvällen blir det avslutningsmiddag på hotellet. Trots att det inte blev något ytterligare medaljtal var det en glad stämning där Annelie höll tal i stället. Det avslutade med att hela restaurangen applåderade åt oss! Vi åt den mäktigaste efterrätten man kunde tänka sig och pratade om sånt som tjejer pratar om!

 

Tillbaka till det som Tilda imponerade med. Alla debutanter i laget håller tal. Rut fick hålla tal första dagen. Tilda höll sitt några dagar efter och Jossan likaså. Vi ledare fick höra att förra årets ledare på UVM fick ett hyllningstal så det ville vi också ha, ett tal på rim dessutom. Konstigt nog var det bara Tilda som tog uppgiften på allvar, vilket var tur för övriga tjejer.

 

Våra coacher Fina ni är

Skapat stämning i gänget, ja en fin atmosfär.

Ni har skrikit o ropat, har snart inga röster kvar.

Tillsammans i Bulgarien blev det några fina dar.

Ni är helt otroliga och jätteroliga.

Vi tackar så mycket för stödet vi fått. Utan er hade det aldrig gått.

 

Man kan ju bli tårögd för mindre!

 

Till sist vill vi återigen tacka tjejerna för en fantastisk vecka, det kändes tyst om tomt efter att vi vinkat av varandra på Kastrup. Innan vi sa hejdå hade vi mer eller mindre tömt Victoria Secret-butiken också.

 

Vi vill tacka Ola Sjögren för hjälpen under tävlingen. Vi ledare mästerskapsdebuterade ju också! Tack föräldrar, morföräldrar och syskon på läktaren som lät mest i hela hallen under matcherna. Till och med nästan mer än speakern som hejade med mikrofonen i de bulgariska tjejernas matcher! Vilket gäng alltså!

Tack till vår svenska domare Katja som hjälpte oss och förklarade och berättade saker som var extra viktiga att tänka på.

 

På återseende efter Dormagen!

 

/ Jossan och Annelie