U-VM Snina, Slovakien -slutrapport

 Iskrivande stund är vi åter på svensk mark och har även hunnit att reflektera en del över det gångna mästerskapet i Snina Slovakien.
Kan inte annat än att konstatera att vi åter igen har lyckats med att prestera på topp när det verkligen gäller. På ett VM är det klart små marginaler och det är ju precis som det ska vara. denna gången hade vi inte alltid dessa marginaler på vår sida men så är det ju ibland.

 Vi har många saker att glädjas åt efter detta mästerskap.

• Nellies fantastiska prestation för sin bronsmedalj
• Johanna och Emmas krigande på mattan
• superglada och nöjda coacher
• en nöjd och glad maskot
• massor med nya möten
• flertalet länder som vill samarbeta med oss när det gäller cadetterna.
• många nya erfarenheter
• våran suverän Grace från Norge som tog guld
• alla våra svenska supportrar som fanns på plats
• och massor massor mer

Att tävla på ett mästerskap ger så otroligt bra erfarenhet och lärdom till sin fortsatta karriär.

detta mästerskapet var inte något som man kommer minnas som det bästa rent organisatoriskt.

ex accrediteringen som tog närmre tre timmar.

boendet som var lå¨åångt ut i skogen där det inte fanns någon möjlighet till att handla någonting. restaurangen som var så långt bort från arenan att det krävdes busstransport. detta betydde mycket bussande överallt.

väl framme vid restaurangen så var maten god men däremot så blev alla som åt av maten dåliga i kistan......

alla sådana saker är saker som inte får påverka sin prestation. en viktig sak att lära är att alltid ta med sig egen mat. Mat och dryck man vill ha direkt efter invägningen, mat som man intar under sin egen tävlingsdag. Då spelar det ingen roll vad som serveras i restaurangen  utan man har oavsett sin egen mat med sig.

 

denna gången löste det hela sig ganksa bra för det fanns en stor mataffär precis intill arenan så vi såg till att handla all mat till tjejerna där istället. på detta viset sparade vi tid och energi på att slippa allt bussande och köande. samt att tjejerna fick i sig bra mat och dryck som ej var kontaminerad.

 

till hotellet handlade vi helt enkelt med oss det vi ville ha att äta och dricka på kvällarna och gjorde oss goda vänner med polska laget då de var de enda förutom vi som bodde på detta halvfärdigbyggda hotell. =) några omgångar 7:an senare så hade vi bott in oss rätt så bra och tyckte i själva verket att vi hade det riktigt mysigt där ute i skogen. =)

 Emma fick en tuff lottning och inledde dagen med att möta den blivande mästarinnan Grace Bullen från Norge. Emma gick in i matchen helt utan respekt och bjöd på tufft motstånd. Emma var den enda förutom finalisten frankrike som gick två fulla perioder mot Grace. Nu vet Emma att hon lika väl kan slå Grace och man längtar redan till nästa möte.
i Återkvalen stod ryskan för motståndet och precis som i första matchen gick Emma in respektlöst och denna gången gick det bättre. Emma vann och var klar för medaljmatch.

Lagkänslan är på topp och tjejerna är väldigt duktiga på att hjälpa varandra i alla lägen. Här får Emma lite massage av Johanna inför sin bronsmatch.

I matchen mot Japanskan kom Emma aldrig riktigt in i matchen och medaljen gick förlorad,men Emma stannar på en hedervärd 5:e plats. En viktig vetskap att ta med sig och komma ihåg är att dessa mästerskap är inget annat än träning inför vad som skall komma om några år!!! de medaljer som droppar in är bara bonusar!

 

 Johanna inledde mot en tjej från Azerbajdjan som visade sig vara lite lurig med konstmara. Johanna redde dock ut det hela galant och vann matchen utan större problem. i andra matchen stod amerikansken för motståndet. Johanna är en klart mycket bättre brottare rent tekniskt än vad amerikanske är men ändå hände det som inte skulle hända.... från ett fallhotande läge till en förlust. det gäller att inte slappna av en enda liten sekund i en match och detta fick vi erfara när amerikanskan lyckades för det första ta sig ur det fallhotande läget och med endast 40 sek kvar av matchen lyckas springa in en kvarn och Johanna förlorar matchen. tyvärr lyckades inte amerikansken senare avancera till final och äventyret var över för Johanna. Surt när man vet att det finns så mycker mer. Men Johanna är Cadett även nästa år och då blir det andra bullar har vi bestämt!!!

 Våra härliga supportrar som gör våra resor ännu roligare. Tack för allt ifrån allt hejande till vattenhämtning med mera. Ni gör skillnad!

Det känns väldigt roligt och stort att vara ute med tjejerna och representera det svenska cadettlandslaget.

Detta mästerskap var det otroligt många nationer som kom fram och fråga om inte vi kunde ha ett samarbete. det tycker jag är ett mycekt gott betyg.

För att nämna några så ville exempelvis Azerbadjan gärna ha ett utbyte med oss och vi ska maila lite kontakter och se vad som skulle kunna vara aktuellt. tänk att få azerbadjan till KLippan lady open tex. det skulle ju vara toppen!!

Ryssland var intresserade av att hålla kontakter gällande träning och tävlingar.

Canada och USA likaså.

Tyskland har vi redan bestämt att vi ska hjälpas åt.

känns väldigt roligt även om det sedan kanske i slutändan är ekonomin som styr vad vi egentligen kan göra. men att det finns öppna dörrar till mycket bra länder känns ju väldigt bra och intressant!

 

 

Vi hade en rätt så tuff hemresa då vi blev hämtade från hotellet klockan 00.30. ingen ide att gå och lägga sig. tjejerna fick skriva sina mästerskapsutvärderingar, packa och duscha sedan var det dax för avfärd. sedan åkte vi buss och flög hela natten och landade i köpenhamn vid halv nio på morgonen. Väl hemma fick vi ett härligt bemötande på Hyllie station och jag avslutar med ett par bilder därifrån.

Tack tjejer för en superfin resa!
på återseende!!!